Dagens Nyheter – 16 oktober 1868, sida 2

Flickan yttrade på franska och med gäll röst följande: — Om den, som eger denna slant, vill lyssna till spådomen och väl akta sig för kärleken... Hon afbröt sig helt tvärt. — Jag har sagt nog, jag vill icke säga mera, tillade hon sedan på spanska. Hon kom icke ihåg mera af sin utanlexa. Hvarken böner eller hotelser kunde hos henne uppväcka minnet; men hon tillstod ej att man hade inlärt henne hvad hon skulle säga; hon betraktade sig redan såsom en trollqvinna och hade den fåfönga, som i. allmänhet vidlåder hennes yrkeskamrater. Hon kände svartkonstboken mycket bättre än Pilen, och hon tyckte om att spela profetissa. Hon hade aldrig varit böjd för att lära sig de verser, Pilen velat inprägla i hennes minne; och nu blef hon retad; ty det sårade hennes egenkärlek att hon ej kunde reda sig ur klämman. Hon skakade sitt hufvud, hvarvid det becksvarta håret fladdrade, stampade med foten i marken och öfverlemnade sig åt en vrede, som väl anstod ett orakel. — Det är bra! det är bra! utbrast Pilen, besluten. att begagna.sig häraf. Se, nu kommer den onde anden och gör sitt inträde i hennes kropp. Hon skall nu snart tala. — Ja, sade flickan på spanska, i det hon ursinnig hoppade in uti ringen, och jag vet allt bättre än du och bättre än alla andra. Se der! se der! se der! Jag vet, fråga mig. — Låtom oss tala franska, yttrade Pilen. Hvad kommer att hända den herre, hvilken3 slant du håller i handen? Det var markisens. — Han skall erfara fröjd och trefnad, sade flickan,