Dagens Nyheter – 16 oktober 1868, sida 2

DERASKA HERRARNE AF BOIS-DORE, Mistorisk roman af GEORGE SAND. (Öfversättning af PEHR EDVIN STENFELT.) (Forts. fr. föreg. n:r) Lauriane bedröfvades, då hon såg denna ömkansvärda , varelses magerhet; ty oaktadt sina smutsiga purpurröda trasor kunde den lilla sägas, vara nästan naken. Hon ryste vid tanken på detta barns lott; ty hon tviflade ej på att flickan misshandlades af dem som uppfostrade henne till lindanserska. Den goda damen aflägsnade sig derför några steg, stödd mot den ridderlige Bois-Dor6s arm. Hvad denne beträffar, kunna vi nämna, till hans heder, att han fann sig lika bedröfvad som sin följeslagarinna. Men herr de Beuvre var icke så känslig af sig. Han uppmanade Pilen att låta den onda anden tala. — Hör på, min sköna Pilar, sade tusenkonstnären, i det ban lät hvarje ord åtföljas af en hotande blick, hvars betydelse väl uppfattades af hans offer, du måste tala. Tag den slant, som ligger dig närmast. Pilar förble? länge orörlig. Hon tycktes nära att insomna; och hon hackade tänderna, hvilket tycktes vittna om att hon hade feber. — Hör du inte, galgfogel! återtog Pilen. Tag upp guldmyntet, och jag skall säga dig, hvar dn älskling Mario är. — Ahl! utbrast markisen, hastigt vändande sig om. Hvad sade han om Mario? — Hvem är Mario? frågade Lauriane. — Tyst! ropade herr de Beuvre. Demonen talar — Om 6er, granne.