Dagens Nyheter – 15 oktober 1868, sida 2

spridåe sig öfver de i cirkelns olika afdelningar anbragta trolltecknen. I detta ögonblick lutade sig dAlvimar ned, för att upptaga sin kiselsten. — Nej, nej! utropade riguenaren, i det han med en apas vighet störtade sigin uti cirkeln och satte hälen på dAlvimars pant, utan att dervid utplåna något af de omgifvande tecknen; nej, min herre! det är för sent att söka hejda ödet. Det står öfver er likasom öfver mig! — Helt säkert, yttrade Lauriane, som sträckte fram sin lilla rörkäpp mellan dAlvimar och Pilen. Spåmannen är herrskare inom denna magiska ring, och om ni rubbar ert eget öde, rubbar ni också våra. DAlvimar drog sig undergifvet tillbaka, men hans ansigte förrådde en stark oro, som han likväl snart lyckades beherrska. XXI Pilen började med den pant, som låg närmast stenen i midten, hvilken sten han kallade Sinai. Det var Lucilios Han låtsade uppmäta åtskilliga vinklar samt hopräkna siffrorna, hvarefter han sade: — Man utan tunga men med hjerta, att kunra lida är att segra. — Den narren har, gom ni finner, yttrade Bois-Dor till dAlvimar, gissat vår stackars spelmans olycka! — Dertill behöfs ej att vara mycket skarpsynt, svarade dAlvimar föraktfullt; den stumme har juZunder en fjerdedels timma samtalat med er genom tecken! — Ni tror således icke alls på spådomskonsten? återtog Bois-Dor, under det Pilen med grubblande uppsyn fortsatte sina beräkningar, hvarvid han likväl uppmärksamt lyssnade till allt hvad som försiggick omkring honom,