Dagens Nyheter – 15 oktober 1868, sida 2

färgen; det fladdrade omkring kans magra ansigte, som han rödmålat, för att se bra ut. På hans öfverläpp hade mustascher börjat växa. Han upphof sin stämma och talade sålunda: — Det förnäma herrskapet täcktes ursäkta min djerfhet, då jag dristar på mina knän anhålla om des: öfverseende. TI sjelfva verket passar det föga en sådan här usel tiggare som jag är, med kantig fysionomi, söndriga kläder och en hatt, som redan lärge förtjent blifva använd till fogelskrämma, att uppträda inför en dam, hvilkens ögon komma den strålande solen på skam, och prata en mängd dumheter. I samma stil fortsatte han en läng stund att tala till de personer, han hade framför sig, drifvande gäck med dem i den ödmjukaste ton i verlden. Säkerligen skulle han ha talat utan uppehåll i flera timmar, såvida man icke afbrutit honom och frågat hvad han kunde göra. — Allt! utropade odågan. Jag kan dansa på händerna eller på fötterna eller på hufvudet eller på ryggen eller på en liua eller på en qvast eller på spetsen af ett kyrktorn eller ett spjut eller på ägg eller på buteljer eller på en galopperande häst eller på ett tunnband eller på en tunna eller på rinnande vatten, men i sistnämnda fall endast med vilkor att en af åskådarne dansar såsom min vis-å-vis på vatten, som står stilla. Jag kan sjunga och rimma på trettiosju och ett balft språk, såvida någon af sällskapet vill svara mig på trettiosju och ett halft språk, utan att göra sig skyldig till pigot fel. Jag kan äta råttor, hampa, stål, eld... — Nog, nog, sade herr de Beuvre otålig. Vi känna din repertoar; den är gemensam för alla taskspelare. Du pästår dig kunna allt, men kan du också spå? — Sanningen att säga, svarade Pilen, är det