Dagens Nyheter – 15 oktober 1868, sida 1

Med tillfredsställelse har man under sed nare tider sett lagstiftningens bemödan den att — åtminstone indirekt — häm ma konsumtionskreditens redan alltför stora utveckling. Så har handelsboks vitsor: ytterligare inskränkts, bysättningen nästar suspenderats, o.s.v. Men skulle icke inom minuthandelns alla grenar en gång acceptväsendet kunna blifva riktigt införlifvadt med affären? Det är visserligen godt och väl at! de feste af herrar grossörer infört detta i afseende på sina debitorer: bodsäljarne. Men det vigtigaste återstår. Minutören bör äfven få åtnjuta samma fördel af sin debitor. Huru mången förläggare eller en-grossist, vare sig uti den ena eller den andra branchen, har icke fått lida förluster och göra afskrifningar på minutören, just derför att denne sednare icke i rätt tid kan få in sina fordringar. Ty gerna vill han sälja sin vara, måste derför utdebitera på årskredit; mån om att icke stöta sig med den i hans tycke gode kunden, törs han ej på länge fordra honom; då detta omsider göres, svarar kunden endera nådigt nedlåtande eller ock snäsigt att han skall komma in; derefter blir han ej erinrad uppå ytterligare ett halfår — minutören har under tiden på sin och någon väns vexel i någon bank måst skaffa sig utvägar till uppehälle, men ofta mot 13 proc. ränta — och då omsider, efter ferfaldiga obesvarade skriftliga påminnelser, man ånyo kräfver personen, erhålles svaret att t. ex. patron är utrikes för så och så länge! Då minutören nu börjar kalkylera, finner han, att han å de varor kunden köpt, kan beräkna endast 10 proc. behållning; således 6 proc. ren förlust — om han efter 2 års förlopp lyckas få liqvid, och om han under samma tid disponerat rörelsekapital mot 8 proc. ränta, hvilket sällan förekommer. Hade minutören i stället, efter 3, 4 eller 6 månader fått emottaga afnämarens accept å beloppet, skulle grosshandlaren gerna tagit denna förbindelse som god liqvid, destohellre som grossören nu ofta är nödgad att sjelf inlösa eller omsätta minutörens, i banken diskonterade, vexel. Man föreslår derför att hvarje handlande låter å sina räkningar, nederst, trycka antingen ett formulär till vexel, hvars innehåll, af köpmannen ifyldt, blifver af köparen accepteradt på den tid som kontraherats, eller ock att följande ordalag å räkningen anbringas: Ofvanstående belopp, 00 rdr O öre, antages till betalning till hr N.N. eller order, den ... Hvilken förbindelse, vederbörligen undertecknad, minutören får sig tillställd, eller sjelf låter afhemta. Denna enkla ordning skulle gifva mera stadga åt kreditens maskineri och kretsgång, och affärerna i allmänhet derigenom vinna i punktlighet och soliditet. FP.