mig, så länge-jag låter er behålla den; men om jag skulle: återfordra den af er. -— Då genomborrar jag mitt bröst med densamma! utropade den gamle kurtisören. oc Nej! det. är något som ni skall låta bli, svarade Lauriane allvarsamt, ty jag skulle då dö ai sorg, och ni svika ert löfte att, hända hvad hända vill, förblifva min vän. eZ Nivhar rätt; yttrade Bois-Dor, i det han knäböjande emottog dolken.Jag svär att ej förkorta mitt lif, likasom jag lofvar att endast älska er, ja till och med att icke betrakta någon annan skönhet än er, så länge ni ännu ej beröfvat mig hoppet att få egna er min hyllning. XXL De återvände till trädgården, der herr de Beuvre emottog dera med en skalkaktig uppsyn. Lanriares lugna och allvarsamma min, den glädje, -som strålads i markisens ansigte, och som dena gamle mannen ej förmådde kachera, väckte hos herr de Beuvre en så liflig öfverraskning, att han ej kunde motstå frestelsen att oaktadt MAlvimars närvaro, i förtäckta, men dock ganska genomskinliga ordalag fråga dem Om hvad som förefallit. Men Lourione svarade, att hon nu var fallkomligt ense med markisen, och dVAlvimar; som. knappt ville tro sina egna öron, såg i denna försäkran blott ett ytterligare bevis på att den unga damen koketterade för honom. Då steg herr de Beuvres oro till sin högsta höjd; och tagande sia dotter afsides, frågade han henne, om hon talade allvarsamt, och om hon var nog dåraktig eller nog ärelysten att hålla tillgodo med en kurtisör, som blifvit född i koatög Henrik ILs tid.