skarpsinnighet -kunde dMAlvimar icke komma urderfand med hvad som blifvit resultatet a! den betydelsefulla tåte-å-tåtån. Det var verkligen en god gerning Lanriare gjort; och som det mellan o33 menniskor och Försynena finnes, så att säga, en löpsndo rök ning, låt den högre makt, som styrer vära öden, genast denna förtjenst komma henne till godo, genom att skicka henne hjelp ofvånifrån. Så belöras ofta hvarjo ädel rörelse i våra själar Lauriane var helt ung; men hon egde mycken styrka, och om hon också, såsom alla Evas döttrar, lätt kunde blifva ntsått för stärka frostelser, så var bon äfven å andra sidan mäktig att öfvervinna dessa frestelser; Och dervid sökte och fann hon ett fast stöd i sitt samvete. Under återstoden af dagån bemannade hon sig och lyckades förblifva Göf för PAlvima:s smicker; och det syntes benne att hon, då hon skänkt bort hans dolk åt markisen, befriat sig från någontiug som oroade henne och brände hennes händer. i: Hon lagade att bon slapp vara ensam med spanjoren samt undvek att på något sätt uppmuntra de försök, han gjorde att återföra samtalet på de ömtåliga ämnena, Också inträffade on händaolse, hvarigenom don unga evkans bemödande att icke behöfva samtala enskildt med WAlvimar betydligt underlättades. ; En ung Ziguerare infann sig och bad att få roa det förnäma sällskapet genom att förevisa sina konster. Han blef införd, och Sciarra igenkände den unge landsstrykare, som tjenstgjort såsom tolk, då Wilhelm MSAr: språkade med mohrinnan, och. hvilken sagt sig vara fransman samt hela Pilen. (Forts.)