Dagens Nyheter – 14 oktober 1868, sida 2

jag söka efter bästa förmåga underhålla herr de Villareal. Ni ser, tillade han, vändande sig till Bois-Dor6, att jag anförtror er mitt lam, utan att frukta för cra stora tänder, och jag ger flickan intet råd. Tala med henne bäst ni kan. Om ni ej får er vilja fram, tvår jag mina händer. — Jag inser väl, sado fru de Bouvre till markisen, att ni har en begäran att framställa till mig. Och gom hon trodåe, att det efter vanligheten var fråga om något jagtparti hos honom eller dylikt, yttrade bon att; hvilken hans önskan än vore, kunde han anse den på förhand beviljad. — Akta er, min dotter! utropade herr de Beuvre skrattande; ni vet icke hvad ni förbinder er till. — Åh! ni skrämmer mig inte, svarade hor. Han kan ju säga straxt hvad han vill. — Nej, tro inte det! då bedrager ni er stor-. ligen, återtog herr de Beuvre. Jag slår vad om att en timma skall åtgå, innan saken hinner bli uppgjord. Det är derför bäst att ni gå in i Något Tum, der ni kuhna få vara ostörda. Söken upp 0:s sedan, när ni blifvit ense. 3 Markisen bragtes icke ur fattoingen af detta: skämt. Han bade ej utan moget öfvervägande beslutat fria! Medan ban tänkte på sakon, hade hos bonom uppstått starka farhågor, att detta äktenskap, som han i fyratio år uppskjutit, i sjelfva verket icke skulle kunna bringa honom någon lycka. Men dessa farhågor hade han undertryckt. Om ban omsider beslutit gripa verket an, kom det sig deraf att Han ville göra någon lycklig, och sedan han en gång fått denna ia6, ansåg ban för en pligt ovt icke öfvergifva densamma.