Dagens Nyheter – 14 oktober 1868, sida 2

DE RASKA HERRARNE AR BOIS-DORE, Historisk roman af GEORGE SÅND. (Öfversättning af PraR EDVIN STUNFELT.) fPorik. fr. föreg. nr) DAlvimar såg i den upga qvinnans önskan att afväpna honom ett godt tecken. Emellertid kostade det på honom att skiljas från ett vapen, som så tröget följt hodom i alla skiften, och han tvekade. — Jag märker väl, yttrade Lauriane, ett decna dolk är en gålva ai någon dam, hvilkea ni högt värderar. — Om ni tror det, min fru, svarade han, vill jag skynda mig att öfrertyga er om att ri tror orätt. Och han böjde kiä mot marken samt räekte henne tolken. Det är bra, sade hon, i det bon drog tillhaka sin band, som han ville kyssa, Jag föråter er, emedan ni är vår gäst och derför bör bedandlas med allt öfrerseende; men mera betyder icke denna försoniag, det försäkrar jag er... Och Om jaz bebåller er dolk, är det icko : det jag tycker Om er, utan för att hindra det onda, fom den eljest lätt skulle kumia komma ästid. De hade då börjat gå framåt i alln samt mötte svart markisen och herr do Beuvre, hvilka 0 inbe gripna i liftig diskussion. ricbe villo iaa om för dem hvad som V 1 had passerat; men hecnes far gaf hence ej tid derti — I dervid st nast bös Lesno sin arm; vår vän vill meddela på, min köra, dyra flicka, sade han, ande hevne till markisen, hvilken ge-. or vu lömwighot och medan ban gör det, skall