Dagens Nyheter – 13 oktober 1868, sida 3

RDR TN DDR DON ONES RE AE ROTA skulle ha kunnat göra det, och honom skulle jag ba förlåtit ett sådant handlingssätt, som jag åter icke alls kan förlåta en man, hvilken ju endast behöft använda en käpp, för att befria sig från en fiende af detta slag. Jag upprepar ännu en gång, min herre, att ni varit mycket rädd, och detta är ett fel, som finnes hos alla, hvilka tycka om att utgjuta blod. oo— Jag märker, yttrade spanjoren nedslagen, att jag fallit i onåd hos er, och således är jag här, såsom öfverallt, underkastad det olyckliga öde, hvaraf jag förföljes. Ibland har jag verkligen känt mig böjd för att upphöra med min kamp mot detta öde; ty jag har ständigt blifvit besegrad. Det låg mycken sanning i dessa d Alvimars ord, och då han, efter att ha aftorkat dolken, syntes tveka att åter sticka den i slidan, började Lauriane, frapperad af det dystra, olycksbådande uttrycket i hans blick, tro honom vara från, förståndet och frestad att afdagataga sig sjelf. — För att förlåta er, sade hon till honom; vill jag framställa ett vilkor: jag fordrar att ni skall lemna mig det vapen, hvaraf ni DysS gjort ett så dåligt bruk. Jag tycker icke om att se denona förrädiska klinga; och jag är glad öfver att våra franska ädlingar icke bära. sådana, utom då de äro på jagt. Det är nog för en riddersman att ha en värja; innan han. hinner drage en sådan i närvaro af ett fruntimmer, har han alltid tid till besinning. Jag kan ej annat än hysa fruktan för en man, som bär på sig ett vapen, så lätt att tillgripa och handtera, och emecan jag tycker att det icke har särdeles stort värde, ber jag er skänka mig detsamma såsom en ersättning för det obshag ni tillskyndat mig. ( Forta.) ne