Dagens Nyheter – 12 oktober 1868, sida 3

sig utefter den lilla bäckens strand, hvarvid han öfverhopade honom med frågor om främlivgens rang, ålder, rikedom, relationer 0. s. v. Härpå kunde Bois-Dor6 ingenting svara; han upplyste endast att herr Wilhelm dArs, då han rekommerderade honom, sagt att han var en förnäm man, för hvilken han hyste den aldra största aktning. — Wilhelm är ung, yttrade herr de Beuvre; men nog kunna vi lita på att han ej infört i våra hem en person, som är ovärdig att väl mottagas och uppbäras af oss. Det förvånar mig likväl att ban icke sagt er mera om er gäst. Men herr de Villareal sjelf har väl ej kunnat undandraga sig att redogöra för orsakerna till sin vistelse här i Berry? Hur kommer det sig att han icke följt Wilhelm till Bourges? Bois-Dor6 måste lemna denna fråga obesvarad; ty han sväfvade i samma okunnighet som hans granne. Denne inbillade sig emellertid att främlingen3 handlingssätt endast var förestafvadt af en önskan att behaga hans dotter. — Han bar säkert sett henne någonstädes, tänkte han, utan att hon gifvit akt på honom. Öeca på semma gåug han synes mig vara en itrig katohk, kan jag ej undgå att märka det han är bra betagen i henne. Han ötvertygade vidare sig sjelf, att det under förhandenvarande förhållanden vore klokt att taga en spansk katolik till måg. Familjens ställving skulle derigenom blifva mycket förbättrad, och hans dotter erhålla upprättelse för all den smälek och alla de obehag, hon röst till följd deraf att hon jemte sin far anslutit sig till huguenotterna. Han ville så gerna att jesuiterna, hvilka hotat honom, skulle få se sin spådom gäckad, att han endast derför önskade det PAlvimar tillhörde en förnäm familj, så att ett giftermål mellan