Dagens Nyheter – 12 oktober 1868, sida 2

Warning met utvandringsUSCnter. I fjol utreste en hr Aug. Sahlström från Örebro till Amerika, väsentligen af missnöje öfver de politiska, religiösa och sociala förhållandena här hemma. Han har en lika redbar karakter som bestämd vilja. Sjelf har han tillräckligt mycket arbetat med egna händer för att i känslor och tänkesätt stå närmare handarbetarnes än herremännens klass. De förra kunna således vara förvissade om att det är i deras intresse han talar, då han säger i ett bref, dateradt Stockholm i Wisconsin den 30 augusti: Jag vill svara en af alla dem, som tillskrifvit mig om råd, upplysning och rekommendationer m. m. Ni frågar om kontors-, inspektorseller nivellörs-platser samt andra förmannabefattningar 0. 8. v., hvarpå svaras: Huru nedlåtande och rimliga, i edra tycken, dessa fordringar tro, tillhöra de dock edra sangviniska drömmar. I Sverige kanske det låter sig göra att gå direkt ur skolan och tll en förmannaplats, men hir gilller hvarken våt eller torr teori, hiir fordras ej mindre, än praktisk duglighet, och den, som besitter sådan blir erbjuden, ja t. o. m. ombedd att hlifva förman, och ej sällan händer det, att en sådan person erbjudes kompaniskap. Granna betyg och rekommendationer vicka kanske mera misstroende, än den gröfsta humbug. Undantag kan här gifvas, t. ex. då en Ericson eller annan sådan fackman förordar. Ni har erligen 1 svenska historien och vet, huru adel uppkommit; namnen Bonde, Svinhufvud, Oxenstjerna m. fl. antyda ju, att adelsmin uppkommit från simpla landtmi nom Un; n, som gepatriotism och tapperhet vunnit adel ir på samma sitt uppkomma förmiin , genom duglighet; men detta adelskap är igt, det iärfves icke. Något annat svar kan jag icke gifva, ty att råda Er, om ni skall resa hit eller ej, vill jag icke, ehuru gerna jag önskade, att Sverige vore qvitt en stor del af dess herrar förmin. in varning wille jag dock i allmänhet qifva, hvilken jag önskade, att Svenska tidningspressen ville sprida, nämligen: Här är aod förtjenst om sommaren, men om vintern deremot nästan ingen (d. v. s. för jordbruksarbetarne, sådane som skola lefva på sin dagspenning), — ty, såsom jag i ett föregående bref nämnde, vill man här ej skryta med onödiga tjenare. Det har derför fallit flera in att arbeta här om sommaren och gå till Sverige på förvintren för att narra hit personer, 100-, j 1.000-tals, af hvilka många sagt sig hafva det vida bättre i Sverige, in-de tro sig få hir. Jag har sett och hört många suckar, tårar, ja t. o. m. förhbannelser utgå öfver den eller dem, som narrat dem hit, ty ehuru vägen till välstånd är mycket kortare här, iin i Sverige,,äro dock ej alla miiktige att lika kiänslolöst genomgå de försakelser, som ovilkorligen möta. J undren vill, hvarför sådana bedragare göra sig så mycken möda, att de resa till Sverige för att få hit folk, och jag svarar: för pengar, — ty, churu ringa procent de ha derför, kan dock vinterförtjensten uppgå till tusentals rdr.