Dagens Nyheter – 12 oktober 1868, sida 2

henne, såsom vore hon min dotter. Hvad säger du härom? — Jag säger att, om herr markisen vill skaffa sig en maka, som är mycket ung, så behöfver herr markisen icke gå långt bort. Den lilla frun på Motte-Seuilly skulle passa förträffligt. Hon är vacker, hon är god, hon är klok, och hon är glad. Hon skulle säkerligen sprida mycken trefnad omkring sig; och jag är fullt förvissad om, att hennes far haft a sådant arrangemang i tankarne mer än en gång. — Tror du det, Adamas? — Ja visst, och hon sjelf sedan! Det är ju klart-som dagen att bon, när hon kommer hit, icke kan låta bli att anställa en jemförelse mellan sitt gamla förfallna slofgt och ert, som skulle kunna kallas en fåernas boning. Visst är hon ung och oskyldig; men så pass mycket omdöme fär man väl förutsätta hos henne, att hon inser hvad ni är i jemförelse med de andra friarne hon kan vänta sig. Innan herr Bois-Dorå insomnade, öfvervägde han det förslag, Adamas framställt. Han tog i betraktande att Lauriane icke hade några friare, att den frimodige herr de Benvre var föremål för grannarnes ovilja 0. s. Vv. Och han kom till den slutsatsen, att hans giftermålsanbud skulle blifva med tacksamhet och glädje mottaget. Den religiösa frågan var, då det gällde en öfverenskommelze mellan dessa personer, af uneerordnad vigt. För öfrigt såg Bois-Dor6 intet endt uti att åter blifva kalvinist, ifall Lauriane skulle förebrå honom hans affall. Det föll honom icke in att hans ålder möjligen kunde bli, ett skäl till afslag å frieriet. Det var Adamas, som genom sitt hvarje afton upprepade smicker kom honom att glömma att han var gammal.