I ett af de sednast utkomna numren af The Shipping and Mercantile Gazette, som utgifves i London, förekommer en artikel med ofvanstående öfverskrift, som här återgifves i öfversättning, såsom i åtskilliga delar rätt pikant: Carl XV, konung af Norge och Sverige, såsom norrmännen säga — konung af Sverige och Norge, såsom svenskarne säga — är för närvarande på besök i sin norska hufvudstad. Den vackra fjorden prålar med vimplar och flaggor, och den temligen fula, i grekisk stil uppförda, byggnad, hvilken gör tjenst såsom kungligt slott och i allmänhet är lemnad i en skildtvakts vård, hvimlar af gäster. Norrmännen äro, ehuru grundläggare at vår (Englands) stoltaste aristokrati, det mest demokratiska folk i Europa. De hafva afskaffat adelsskapet i sitt eget land, och de hyra en konung till ett visst årligt pris, hvilken åt dem öppnar deras nationalförsamling — Storthinget — hvilket är deras verklige suverän. Kung Carl röner icke desto mindre ett hjertligt mottagande vid sina hvart tredje år återkommande besök. Han är troligen den vackraste suverän i Europa och är omtalad för sin bonhommie så väl som för sin litterära talang. Denna sistnämnda egenskap besitter äfven hans maka, en medlem af den holländska konungafamiljen och utmärkt språkkunnig. Deras enda barn, prinsessan Lovisa, har icke ärft sin fars fördelaktiga utseende, men hon är särdeles okonstlad. Hon är nu förlofvad med kronprinsen af Danmark, en bror till prinsessan af Wales.