omgifva dem, eller huru, herr markis? De der sakerna angå ingen annan än er sjelf. En trogen tjenare bör ej spionera på sin herre, och jag tror mig aldrig ha gjort herr markisen frågor, som kunna kailas ogrannlaga. — Jag värderar högt din finkänslighet i detta afseende, min käre Adamas, svarade herr de Boie-Dor6, på en gång förlägen, orolig och smickrad. Låtom oss tala om någonting annat, tillade han, emedan han icke vågade länge uppehålla sig vid ett ämne af så delikat beskaffenhet, och under det han sokte inbilla sig att Adamas visste mera om hans äfventyr än han sjelf. Markisen kände icke till dessa menniskor, som finna ett nöje uti att skryta med sina framgångar hos könet. Han hade alltför stränga principer, för att berätta hvad som händt honom i den vägen eller hitta på sådant som icke händt. Men han blef förtjust öfver att finna, det man ännu trodåe honom om att kunna fängsla qvinnor; och hans yngre bekanta, hvaribland i synnerhet herr Wilhelm Ars, brukade roa sig med att göra honom förebråelser af denna art, hvilka de visste att han mycket gerna hörde. (Forts.) — En liten oförrätt, tillfogad en annan, är en stor oförritt, tillfogad oss sjelfva. — Afunden är en orm, som alltid stinger det bröst, i hvilket den näres. — Ingen har roligt i ett sällskap, der han icke känner sig hemmastadd.