Dagens Nyheter – 10 oktober 1868, sida 2

kunde roa honom; och sedan den första öfverraskniugen var förbi, började han åter sysselsätta sig med Fleurial, som var lefvande, som lekte med och var vänlig mot honom, och som skulle ha kunnat följa honom på hans vandringar, under det att besittningen af träbästar, kanoner och fästningar endast förmådde framkalla en hastigt öfvergående dröm hos detta fattigdomens barn, söm icke ens egde ett hem, en varaktig stad på jorden. terstoden af dagen förflöt utan rågon ny storm från herr WAlvimarg sida. Han besökte åter herr Poulain och sade honom att han beslutat börja bestorma den lefvande fästningen Lauriane. Vid aftonmåltiden gjorde han sitt bästa, för att försona markiser; ty han fruktade, att denne e!jest skulle tala illa om honom hos den sköna. Och det lyckades Honom verkligen att vara ganska älskvärd. Han träffade hvarken den mohriska qvinnan eller gossen i huset, han hörde dem icke ens vidare omnämnas, och han drog sig tillbaka i god tid till sitt enskilda rum, för att fundera på det företag han hade i sinnet. . Markisens alla tjenare voro glada öfver att få behålla Mario några degari slottet. Adamas förde in honom till sin husbonde, sedan spanjoren aflägspat sig. Han och hans mor fingo äta vid ett mindre bord, detsamma, hvarvid Adamas sjelf, mäster Jovelin, hvilken Bois-Dore med fit läs gälla för en underordoad person, hushållerskan Bellinda och pagen Clindor intogo sina måltider. . Den öfriga betjeningen åt på andra tider och. i ett anoat rum. Det var det tredje matlaget. Men det fanns äfven et fjerde, som utgjordes af godsets underhafvande, fattiga resande som påssgrade, tiggaremunkar m. f.; så att från ittida på morgonen intill sena natten d. V. 5.