Dagens Nyheter – 9 oktober 1868, sida 3

både den uppstoppade hunden och det öfriga. Ty hvad en engel lemnat bör tillfalla en annan engel; och jag läser i denne Marios ögon samma oskuld och hjertlighet som jag så högt värderade hoz3 min bror... Ja, det kan jag säga förvisso, fortfor markison, då han såg Mario och Mercedes inträda, ledsagade af pagen OClindor, att om Florimord hado baft en son, skulle han ha i allo likaat daune gosse; och om du vill att jag skall upplysa dig om, hvarför han behägat mig alltifrån första stunden jag såg honom, skall jag tillfredsställa din nyfikenhet: han behagar mig derför att han, icke så mycket genom sitt utseozdo som fastmera genom sin uppsyn, sin ljafliga röst och sitt vänliga sätt, påminner om min bror, sådan denne var vid hans ålder. — Er herr bror var aldrig gift, yttrade den gamle Adamas, som var ännu mera svärmisk af sig än husbonden; mena ban har kunnat efterlemya Digot oäkta barn, och hvem vet om icke... — Nej, nej, min käre vän, låtom oss icke inbilla oss något sådant! Jag tänkte detsamma, medan denra mohriika qvinna talade om den förklädde ädlingen, som mördades på landsvägen. Hvem vet, frågade jag mig, om det icke var min stackars bror? — Näja, herr markis, brarför skulle det inte ha kunnat vara ban? Ingen menniska vet ju, på hvilket sätt han omkommit. — Nej, det var icko han, genmälde markisen, och skälet för detta mitt påstående är att denne lille Marios far afdagatogs före den gode kung Henriks död; men jag bar ett bref från min brer, dateradt Genus den sextonde juni d. v. s. omkring en månad efter dennas ohyggliga katastrof. Således är det icke ens möjligt att den okändo och min bror varit samma person. (Forts.)