Dagens Nyheter – 9 oktober 1868, sida 3

i Meddelanden från Rilmin metern. ÅTER NÅGOT OM LIF OCIL LEMMAR?! Tidvingarno äro beständigt framme. De muinsta småsaker — de obetydligaste bävdclser berättas för att gifva publiken rårot tt prata om; ty mera gör icke publiken. 1 andra länder ysta sig erna till opinion, som slutligen genomföra en eiler annan ruforim, någon ny lag eller ditåt ; men i vårt land läser man, pratar, ja till och med sväljer en smula; men dervid Nått förstå, äro vi stansar det. Som vi förut I svenskar synnerligen follna för att iåta olyckshändelser tima. En dylik har nyligen timat och detta i devna vår hafvudoch residensstad Stockbolm; vi ticka Gud att vi sjelfva icke blefvo föremålet; men vi göra också icke mera. In förstuga (märk! Förstuga) ået vill säga just ett rum, som ala måsta passera, hade man, utan all betöckvisg eller kringbyggnad, anbragt en maskinaxel — och denna srillrika inrättning fnuns i kongl. Svea artilleri-regementes veorkstadsbygan ad — (Märk ! ln kroaans verkstad, som står nuder styrelse af ett befäö En toltårig gosso kom in i vexeln och krossades till döds, hvarvid maskinen emellertid kom något i olag — dock icke betydligt, hvilket troligen blivit kändelsen, om en fet häradsprost kommit hvarigenom maskinen kunnat rent af . Nu var det lyckligtvis en liten pys, zen skada gjorde. Imelle rtid fro vi 033 böra ta saken från den ekonomiska sidan -(ty att taga den från rågon anndn lör jmi dan) och vinna alla dem, som cpga m om den i t och t idspillan som kän upp om en maskin genom en eiler flera m sö rslitande kommer i olag eller rent al går sönder. Klart är att det ej mera lönar mödan att tala om vårdslöshet och likpröjdhet med våra landsmin, än att söka fästa en aborres uppmärksamhet på att han blir våt i sjön. Likoöjdaet och slarf äro just vårt element, och våra lagar och författningar belägga icke heller dessa nationslegenheter med något straff. För otidig utskänkning, orätt försäljniogsplats, för afyttrande af för anstärdigheten sårande taflor och tusen andra ting har man straff; men våra lagar och poiisförfattningar ha ej ett ord om den vårdslöshet och liknöjdhet, som oupphörligen kräfva nya offer. Det jönar också lika litet so om man ville straffa mord i Asbanti eller tjafveri i Kansas ; ty om halfra svenska nationen besökt den olyckliga förstugan och sett den kringgående axeln, hade icke två kommit alt tänka på att det var en dum och farlig tillställning. I dylika fall beböfva vi alltid direkta försök, emedan vi på intet vis inbilla oss något. För hvarje maskin fordras några stycken menniskor som kroszas, innan man tänker på att med några brädlappar omgifva de farliga delarna. Vi skulle naturligtvis intränga i det enskiltas helgade område, om vi klandrade enskilda maskinegares slarf och liknöjdhet. Detangåricke publiciteten om jag bygger min qvarn, min spiunmaskin — mitt sågverk så att västan ovilkorligt olycka måste intröf 1; mon annat är det med kronans verk och lä neter; och de borde alimänheten få veta namnsn på de illustre män, som hafva uppsigten öfrer kongl. Svea artilleri-regementes verkstad.