PE RASHA HERRARNE AR BOIS-DORE, klistorisk roman af GEORGE SAND. (Öfversättrning af Pxur MDvIN STENSELE) (Forte fr. föreg nar) — Jaså... Men jag tyckte du sade, att det finns äfvoa andra? — Ja, herr markis, en liten häst, om icke har mer än tre ben, en sprucken trumma, små vapon m. mm. Adamas tystvade kelt tvärt, då han såg marklsen försjnuka i betraktande af den uppstonp2de handen, under det att ea stor tår banade sig väx utför hans kind. — Jag hor gjort mig skyldig till någon dumhet! utropade gen gamle tienaren. För Guds .kul, mia gode, dyre husbonde, hvaraf kommer det sig ett vi gråter? — Jag vet icke... ett ögorblicka svaghet! sads markises, i det had torkade sig med sin parfymerade näsduk, hvilken härigenom bief färgad af smink, jag har trott mig känna igon denza leksak, och om jsg ej bedrager mig, är den en rJelis, som vi vist jeko få piiva bort, Adamas,... Don bar tillsört min stuckars bros! — Veriligen, herr markis? Ahl jag är en danmerjö.st Jag bade bort ära detta. Jag trodde, att ni sjolf i er bor dom haft den att rca er med. — N j, rär jag var barn, hade jag ioga lckDå rasada kriget, och bedrötvel:e r jeudet. Min far var en fruktansvärd un, Och han lät mitt sinne vederqvickas ceast gom åsynen al halsjorn, bojer, vasaller på wiubårken och fångar, hävgda i träden omjig slottet... S dar, lång tid derefter, gifte han om sig och fick åt:r en sou.