Dagens Nyheter – 7 oktober 1868, sida 3

vid hvilken tid det äfventyr, hon nu omtala för oss, egde rum. N Lucilio gaf tecken åt markisen att fråga gossen, hvilken utan tvekan svarade: — Jag är född en timma efter min faders död, och en timma ionan den gode franske konuogen Henrik den fjerde skiljdes från detta lifvet. Härom har jag blifvit underrättad al Abbe Arjorrant, som tog vård om mig. Han ålade mig att aldrig glömma detta, och min mor Mercedes har säkerligen icke heller något emot att jag talar om det för cr, såvida rj lofva att lemna spanjoren i okannighet derom. — Hvarför skule ni lägga detta på minnet? frågade Adamas. — Det vet jag inta sjelf, wvarade Mario. — Bed zu din mor fort-äita sin be: ätelse sade herr de Boi:-Dor, och var fö:vissad om att vi skola bevara h:mligheten, så-on vi ha lofvat. Den mohriska qvinnaa tog åter till orda. — Den gode presten, yttrade hon, skaffade sig en get, för att få 1ågor lämplig föda 51 barnet, och förde oss bort, d rvid säga ide til! mig: — Vi skola sedan tala om religion, Ni olycklig; det är min skyldighet att visa er medlidande, Han bodde ganska långt bort. Han gaf o:s herberge i ea stuga af marmor och beticekt a! svarta släta stenar; i denna stuga fanns ingenting annat än hö att hvila på. Dea gudfiuktige mannen bade ingenting anvat att gifva Og: än tak öfver hofvudet samt den tröst, Gu is ord skänker. Sjelf bodde han i en byggnad, om icke var synnerligen beqvämare och rymligsre än vår koja. (Forts.)