Dagens Nyheter – 7 oktober 1868, sida 2

Frankrike. Regentinnan har behandlat dem på samma sätt. Mercedes återtog: — Då jag fann mig stå ensam i verlden, utan att ega en slant, och beröfvad allt hvad jag hållit kärt, ville jag följa min stackars far till evigheten; men man hindrade mig derifrån. Jag var vacker. Befälhafvaren å fartyget ville ha mig till slafvinna. Men Gud lössläppte stormen; kaptenen måste tänka på att kämpa mot denna. Flera skepp blefvo uppslukade af de vreda böljorna, tusentals mohrer omkommo med sina bödlar. Det fartyg, hvarpå vi reste, fördes af stormen mot franska kusten och krossades på ett ställe, hvars namn jag aldrig fått höra. Jag uppkastades på stranden bland döda och döende; det var min räddning. Jag släpade mig fram bland klipporna, till dess jag, genomvåt och utmattad fann en undangömd plats, hvarest jag insomnade för första gången sedan åtskilliga dagar. När jag vaknade, hade stormen lagt sig. Det var varmt, och jag befann mig ensam. Det sönderslagna skeppet syntes ännu invid stranden, .å hvilken 15 döda lågo. Jag var bang: rig, men dock hade jag fortfarande nog krafter att kunna gå. Jag aflägsnade mig från stranden med största möjliga skyndsamhet, emedan jag fruktade att sammanträffa med spanjorer. Tiggande bröd, vatten och hviloläger, passerade jag bergen, Man mottog mig mycket illa; ty min drägt syntes bondfolket misstänkt. Slutligen träffade jag några qvinnor, tillhörande samma slägte som jag sjelf, och hvilka slagit sig ned i en by. De gåfvo mig andra kläder och rådde mig att hålla min religion och min härkomst hemliga, emedan menniskorna der på orton I allmänhet icke tyckte om ut