på annat sitt än genom nödrop värja sig mot nämnda våld? — Flera små bara hafva, i det de sökt fly undan det elaka kräket, stupat omkull; och man tycker sig härvidlag ha sett Guds räddande hand utsträckt, då de små oskyldiga barnen kunnat resa sig igen utan att vara just svårt skadade. Men man bör dock icke tro, att så jemt skall ske. Måtte derföre mamsell B—nsa Gargon hädanefter komma att hållas instängd, eller — rent ut sagd — tagas af daga. Insändaren hoppas att denna gång icke hafva yttrat sig förgiäfves. En barnens vän. Arma Gargon! Stackars mamsell B—n! Månne icke en munkorg eller så kallad nosgrimma skulle kunna rädda Garcons lif, återställa den allmänna säkerheten och blidka den vredgado medlemmen af Askersunds samhälle! i Em magmnetisör, fom gör ett missIlyekndt experiment. I London tilldrog sig häromdagen en ovanlig händelse, som visar faran af att leka med den så kallade animala magnetismen. En ung sjöman, som med några kamrater bodde i Ferry hotel, Sunderland, stod en afton vid disken, då en person vid namn MKenzie gick fram och började att gifva honom några magnetiska strykningar. Som mannen var ytterst känslig. föll han snart i magnetisk sömn. I detta tillstånd var han fullkomligt underkastad magnetisörens vilja och kunde icke röra sig utan hr MKenzies medgifvande. Huruvida MK. ickg var i stånd att åter väcka sitt offer, vet man icke. Han påstår emellertid att han fört ut sjömannen i friska luften och väckt honom; men det vill synas såsom om MK. lemnat stället medan hans subjekt ännu var i halft medrvetslöst tillstånd, hvilket någon stund fortfor, hvarefter den unge mannen började att må mycket illa. Hans kamrater vakade öfver honom till kl. 3 på morgonen, då han föll i sömn. Då man vickte honom vid frukostdags, tycktes han ännu vara under inflytande af magnetismens vcrkningar, var mycket häftig och talade så osammanhängande, som en person dender ej är vid sina sinnens fulla bruk. Frampå dagen blef han virrc och så vild, att hans kamrater beslöto att föra honom till en läkare. Under vägen dit sprang han i floden och envisades att få gå öfver till andra stranden. Då de ändtligen fingo honom bill läkarens bostad, var denne bortrest. Under återvägen blef han allt vildare och vildare, till dess han slutligen lyckades att slita sig lös, och sedan han gjort alla möjliga galna upptåg, klättrade han, vig som en katt, uppför takrännan till ett två våningars hus och tog en promenad på kroppåsen, under det att hans kamrater stodo nedanför och hvarje ögonblick väntade, att han skulle störta ned. Det har upplysts, att br MKenzie under sina experimcnter föregående afton sagt till honom, att han skulle gå på taket af ett hus; inflytandet at magnetisörens vilja fortfor ännu andra dagen, och den unge mannen åtlydde befallningen. Slutligen lyckades man emellertid att narra ned honom, men hans tillstånd var så betänkligt, att han med alla tecken till fullkomlig galenskap affördes till ett lasarett. Sednare på dagen försäkrade sig polisen om MKenzies person; denne förnekade sig ega några. magnetiska kunskaper, men vidgick slutligen att. han var magnetisör, hvarefter han transporterades till lasarettet för att försöka sin kurativa kraft på sin patient. Dervarande läkare hade dock redan gifvit den unge mannen en sömndryck, och magnetisören afvisades snöpligen. testnkee——— —— —oo