Dagens Nyheter – 6 oktober 1868, sida 2

för att vidröra honom; men denne högdragne man skulle icke för allt i verlden ha velat smutsa sin handskklädda hand genom att Jåta den komma åt en moar, och han väntade att markisen skulle stryka upp gossens bår, hvilket likväl denne icke gjorde; ty ban var finkänslig och tyckto synd om den stackars modern, hvilken han trodde att han derigenom skulle förödmjuka och oroa. Mario åter förstod hvarom fråga var, men beherrskad och likasom förtrollad af Mercedes? blick, iakttog han en envis tystnad. — Ni ser, sade åAlvimar, att han sänker hafvadet och tiger med sin vanära. Jag vet tillräckligt om dem och lemnar er i deras hederliga sällskap. Man kan nemligen vara viss om att de ej skola öppna munnen i en spanjors närvaro, och de veta synbarligen att iag är en sådan. Emellan denna usla race och vår råder en instinktlik motvilja, som gör att de vädra 0353 på samma sätt com villebrådet vädrar jägaren, då han nalkas. I går träffade jag den der qvinnan på landsvägen, och jag är säker om att hon sökt förtrolla min häst, ty i dag på morgonen haltade han. Voro jag herre här i huset, skullo dylikt pack ej ett ögonblick längre få qvarstanna här! — Ni är min gäst, svarade herr de BoizDorå och inlade i de höfliga orden ett uttryck af värdighet och beslutsamhet som VAlvimar aldrig tiiltrott honom, och såsom sådan har ni rätt att fordra det man icke bestrider er.att hysa hvilka åsitger ni behagar omfatta. Om åsynen af dessa olyckliga bosvärar er, skall jag, emedan jag icke vill att man skall kunna säga det ni under mitt tak varit föremål för obehag, draga försorg om att de ej vidare få gå er i vägen; men ni kan väl ej begära att jag obarmhertigt skall förjaga ett barn och en qvinna. — Nej, visst icke, min herre; sade VA lvima