Dagens Nyheter – 6 oktober 1868, sida 2

Under måltiden hade markisen icke talat med honom om Adamas berättelse angående Mercedes bemlighetsfulla resa. Han hade ju också sjolf insomnat, medan han hörde på hvad betjerten qviällen förut berättade. DAlvimar betraktade således de begge tiggarne med fullkomligt lugn, och han hade trott sig slutligen finna en mycket enkel och naturlig orsak til sin antipati mot dem. Han tog ordet. — Herr markis, sade han, om ni tillåter att jag drager mig tillbaka, tror jag att ni med några slantar lötteligen kan förmå den der slyngeln att öppna språklådan. Det är inte omöjligt att han är ewt kristet barn, bortstulet af denna mohriska qvinna, om hvars ursprung iag ej hyser det ringaste tvifvel. Emellertid bedrager ni er storligen, om ni anser att hudfärgen är ett säkert kännetecken. Bland detta pack finnas barn, som äro lika hvita som vi; och om ni vill öfvertyga er, bör ni upplyfta håret som ligger öfver pojkens panna; ni skall måhäada då finna märke efter det glödgade jernet. — Hvad! sada markisen leende, äro de så radda för dopvattnet att de utplåna det genom eld Detta märke tillsär slafven, återtog VAlvimar, -och är föreskrifvet af den spanska lagen. Man isbränner i pannan på dem ett S. samt ett spikbufvud, bvilket betyder slaf. — Ja, sade markisen, jag erinrar mig det fu; det är en rebus! Detta spanjorernas bruk synes 1nig emellertid mycket folt, och om jag finner ett sådant mäurko i dena stackars gossens panna, så köper jag honom och låter honom lotva fri. på Frankrikes jord. . Mercedes hado ingentiog förstått af hvad som yttrades omkring henne. Hon såg endast med oro att WAlvimar närmade sig Mario, likasom