Dagens Nyheter – 3 oktober 1868, sida 2

deras sammanträffande, ehura hon synbarligen sökt beherrska sig; och om orsaken till denua rörelse tyckte han sig icke gerna kunna taga miste. — Jag tror, fortfor han, att, om jag ville... — Ni måste vilja det... Tänk på saken, svarade herr Ponulain, i det han steg upr. Om ni bestämmer er, skall jag skrifva till några personer, som kunna göra mycket för er. Han talade vidare om jesuiterna, som redan hade inverkat på herr de Beuvre genom gin hotelse att lägga hinder i vägen för hans dotters giftermål. Denne ädling var numera icke riktigt lugn; men man kunde återgifva honom lagnet, och såsom pris härför begära hans bifall till detta giftermål. DAlvimar förstod halfqväden visa och lofvade kyrkoherden att allvarsamt tänka på saken samt gifva honom: svar om två dagar, emedan händelsen just fogade så, att han skulle tillbringa den följande dagen hos fru de Beuvre. Slottsklockan tillkännagaf att markisens frukosttimma var inne. Herr dAlvimar tog afsked af själasörjaren, som spådde honom det bästa, hvarefter han återvände till slottet. Han hade under en lång tid ej känt sig så stark och glad som nu, ty han visste sig förenad med en kraftfull ande, som ju, itall så behöfdes, kunde hjelpa -honom med råd och dåd. Hans mod hade återkommit. Denna flykt till Berry, denna osäkra fristad hos fiender till hans egen tro och hans egna åsigter, och detta ensamma lif, som han två timmar förut sett i så mörka färger, logo nu mot honom; han betraktade alltsammans såsom ett lyckligt äfventyr. — Ja, ja, denre man har rätt! tänkte han. Detta giftermål skall rädda mig. Jag behöfver endast besluta mig derför. Det blir en lätt sak att förvrida hufvudet på denna lilla landtliga