Dagens Nyheter – 2 oktober 1868, sida 3

forskningar och ville veta hvad han borde tänka om prelaterna uti provinsen. Det dröjde icko länge förrän herr Poulain var i full fart med-att berätta åtskilliga små hemligheter om styrelsen i Bourges. Han förstod sig på politiken lika bra som dAlvimar; han kände denna regel: man tar reda på hvars och ens enskilda lif, för att sedermera kunna utöfva inflytande på da offentliga angelägenheterna. Denne elake prest insåg också att kan kunde tala öppet; han tillstod att han vantrifdes i aldra högsta grad i denna lilla by, men ätt han hade tålamod att vänta, tilldess endera dagen herr Bois-Dor eller hans granne gaf honom anledning tiil en liten förföljelse, som han heldre ville sjelf utstå än utöfva. — Ni förstår mig väl; det är bättre att försvara sig än att sjelf börja fiendtligheterna. Om man här i Berry ville hota mig eller till och med tillfoga mig en smula ondt, skulle jag minsann deraf göra tillräckligt väsen, för att komma ifrån denna lumpna verksamhet och denna ödemark. Tro icke att jag är ärelysten; min erda önskan är att tjena kyrkan, och för att vara dentamma nyttig måste man underkasta sig allt. — Denne prest är slugare än jag, sade dAlvimar för sig sjelf; ban har lärt sig vänta och intaga en fördelaktig position, för att derifrån beskjuta fienden; jag deremot har alltid gått anfallsvis tillväga, och det är derigenom jag skämt bort min sak. Men alltid är det tid att åraga nytta af goda råd; och jag skall ofta inbemta sådana af-den här mannen. I sjelfva verket var också herr Poulain slugare än dAlvimar, han lyssnade med förkärlek till pratet i socknen, men detta gjorde han blott för att deraf kunna draga någon nytta. Inom mindre än en timma hade fan genomskådat