dAlvimars hela karakter samt insett hans motgångar, önskningar och behofver. När han väl biktat honom, under det han syntes endast bikta sig sjolf, gick han rakt på målet och tilltslade honom sålunda: — Ni har större utsigter än jag att på ert mål, eftersom rikedomen är ett väsendtligt vilkor. för att komma till makt. En prest kan icke göra lycka på samma sätt som en lekman. Endast långsamt, endast genom stora anströngningar och mycket nit kan han vinna timlig framgång. Han tår ej glömma att rikedomen icke är hans hufvudsakliga mål, utan atthan bör eftersträfva densamma endast som ett medel. Hvad åter er beträffar, kan ni redan i morgon skapa er lycka. Ni behöfver ju blott gifta er. — Det är icke rätta sättet, tror jag, sade dAlvimar. Vår förderfvade tids qvinnor göra heldre sina älskare än tina män lyckliga. — Jag har hört så sägas, svarade herr Poulain, men jag vet ett botemedel. — Hvad säger ni! Då är ni egare till en stor hemlighet. : — Saken är ganska enkel. Ni bör ej måtta så högt som ni kanhända hittills gjort. Ni bör ej eftersträfva en qvinna ur stora verlden, utan söka skaffa er en mindre förnäm hustru med stor hemgift från landsorten. Ni förstår mig väl? Man strör ut sina penningar vid hofvet, men man förer ej dit sin maka. — Hvad! gifta mig med en qvinna af borgerlig härkomst? — Det finnes adeliga damer, som äro rikare än de flesta borgarflickor, men som derföre icke ha större pretentioner än dessa. — Jag känner inga sådana. — Man behöfver ej gå långt, för att finna ett exemplar af detta slägte... Den lilla enkan på Motte-Seuilly?