Dagens Nyheter – 2 oktober 1868, sida 2

DE RASKA HERRARNE AF BOIS-DORÅ, Historisk romsn af GEORGE SAND. (Öfversättning af PEHR EDVIN STENPELT.) (Forts, fr. föreg. nr) Bois-Dorå, hvilkens verkliga eller föregifna trosförändring ej väckt någon synnerlig uppmärksamhet, hade icke varit böjd för att tira sin återgåog till den ortodoxa läran gerom ati gifva rågra donstioner till seckeokyrkan eller några frikostiga skänker åt kyrkoherden. Hans ucderhaivande, som hatado hugenotterna, hade icke heller med uppriktig glädje helsat hans återgång till katolicismen 1610, ty de trodde hoven ej om godt; men deras misstankar lomrado snart rum för ea innerlig tillgifventet, då do i bonom, hvilzen de ansett komma stt bli en förtryckare, fuuro en mild herre, som i rikt nått slösade siva välgerningar på dem. Man var således icko alltför mycket religiös af sig i byn Briantes; och då bönderna en gårg vägrat crlägga tiondo åt en munkorden, hvarz rsma nn fallit mig or mianct, skickade erkobiskopea dem en prost, synnerligen lämplig såväl til att återföra da förvillade på rätta stråton som ock till att ka ett vaksarmt öga på j slottsherra. Den fromme Sciarra kväöll i kyrkan och frammumlade exa bön, men han3 hjerta kände ej besof af att bedja, och han lemnade snart templet för att begifva sig till kyrkoherden, Han slupp besvära sig med att gå hem till denne; ty på den öppna platsen utavför kyrkaa stod själasörjaren och samspråkade med Boliisda. DAlvimar fick således tillfälle att närmare mönstra hoaom. Han var en äcnu uvg man, hvilkens ansigte på samma gång vittuade om hätskhet, lismeri