Dagens Nyheter – 1 oktober 1868, sida 3

ha NN sönderskurit allt hvad som hindrade dess lopt och bildat små grönskande dar, hvarifrån träden djerft rosa sig mot höjden. Och dessa träd böja sig tillhopa öfver vattenspogoln, bildando sålunda ett rikt löfhvalf. Omkring byn är jordmånen bördig. Större delen af jordsträckorna tillhörde heri de Bois-Dor6. Han utarrenderade de bästa och använde de sämre till jagtmarker. Sedan herr dAlvimar gjort sig någorlunda hemmastadd i trakter, hvilkens afskiljda läge och brist på landsvägar försäkrat honom om att han ej hade att befara några oangoräma möten, vände han om och funderade på att göra ett besök ho: kyrkoherden. Herr de Beuvre hade i hans närvaro varit nog oförsigtig att säga till Bois-Dort: — Hur är det med er nye kyrkoherde? Håller han ännu predikningar i den anda, som kan vara mest behaglig för ligan? Dessa ord hado gifvit spanjoren rågot att tänka på. — Om denne prest ifrar för den goda saken, tänkte han, så kan det säkerligen bli mig nyttigt att vara hans vän; ty de Beuvre är hagenott och Bois-Dor6 med sin föredragsamhet är icke stort bättre. Hvem vet om jag kan lefva i godt förstånd med dylikt folk? Han började med att besöka kyrkan och blef på det högsta uppbragt, då han fick se de nakna väggarne och den derinne rådande oordvingen, som vittnade om den gamle kyrkoherdens samt slottsherrens och de öfriga sockenboernas3 likgiltighet för kyrkliga saker. (Forts.)