Dagens Nyheter – 1 oktober 1868, sida 1

Fredsoch frihetsligans resoIution mot kriget. Denna i ett föregående nummer omnämnde resolution var af följande lydelse: Fredsoch frihbetsligan förklarar: De stående armåerna utgöra ett absolut hinder för folkens fred och frihet, — ty 1) De stödja sig på den obetingade lydnaden, frikalla medborgaren i uniform från ansvarighet för på de högres befallning utförda handlingar, till och med då det gäller de svåraste förbrytelser, mord, våldsam kränkning af lagen, ja, till och med då det gäller angrepp på den statsborgerliga tilllvarons grundval: på konstitutionen. I det de principielt undergräfva den enskilde medborgarens sjelfständighet i karakteren och frihetskänsla, skapa de tillika den enskilde maktegandens herravälde, Caesarismen. — Men en Csars frihet och maktfullkomlighet äro oförenliga med den borgerliga friheten, likheten inför lagen och den sociala rätten. 2) De undertrycka och förfalska de genom frihet och bildning uppspirande medborgerliga dygderna, i det att de sätta undergifvenhet och tillgifvenhet för en dynasti i stället för äkta frihet och fosterlandskärlek, — kåroch kast-anda i stället för känslan af allmän likställighet. 3) De förstöra det allmänna välståndet, i det de icke allenast sluka största delen af statsinkomsterna, till mehn för statens öfriga inrättningar, särskildt den allmänna undervisningen, utan äfven lättsinnigt förslösa arbetskraften på en ofruktbar verksamhet, förminska såväl landtbefolkningens som fabriksarbetarens och handtverkarens arbetsskicklighet genom mångårigt handterande af vapen; och sätta motvilja för allvarligt arbete i stället för lust till en gagoande och fruktbärande sysselsättning. De stående arraterna uppfylla endast på ett mycket ofullkomligt sätt deras ändamål, fäderneslandets försvar, i det att deras organisation är mera beräknad på anfall än försvar, i hvilket sednare de ock, enligt hvad talrika historiska fakta bevisa, stå långt efter folkhären. — För att aflägsna alla dessa olägenheter, förklarar ligan, att de stående armerna måste afskaffas och att den unge medborgarens uppfostran till sitt fäderneslands försvarare bör vara oskiljaktig från den allmänna folkundervisningen. Af de i vapnens bruk ötvade medborgarne bildas en allmän, väl organiserad folkhär, liknande den, som Schwoitz till sin lycka redan eger. Då de stående armberna först kunna afskaffas i det ögonblick, då den rena och oförfalskade folkviljan beslutar öfver statens och gamhöällets organisation, men ligan redan nu vill söka förhindra kriget, besluter bon att begagna sig af följande medel: a) I händelse af ett krig är det centralkomit6ns skyldighet att sammankalla kongressen; medlemmarne skola anse sig såsom kallade, äfven om komitåns upprop icke blir synligt. b) Kongressen förklarar sig redo att med alla sina medel understödja organisationen af en fredsarmå. c) Ligan helsar alla arbotareföreningars och arbetarekongressers uttalande mot kriget med glädje och uppfordrar dem att äfven genom praktiska mått och steg understödja dess beslut. — Då allmän afväpning först kan inträda, när Europas Förenta Stater blifva grundade, är en diskussion öfver denna eventualitet för närvarande icke påkallad. Föreningen stannade icke vid denna resolution. Den fattade äfven det beslutet: att föreningens ledamöter skola förbinda sig att vägra alla krigsskatter, och att af de personer som kallas till allmänna förtroendeuppdrag städse skall fordras att de på förhand offentligt tillkännagifva sina åsigter i bemälte hän