Dagens Nyheter – 29 september 1868, sida 3

Pretest mot gvinnans deltagande i politiska rättigheter. I anledning af den agitation, som i flere länder pågår för vinnande af erkännande af politiska rättigheter åt qvinnan, har Carl Heinzen uti en tidning i Boston framställt följande betänkligheter deremot: Den instiuktmässiga ooh och obetingade dyrkan, som qvinnan alltid visat för det som tillhör modet, kenves förtjusning för saker, som helt och hållet vanställa henne, så snart de komma från Paris, bevisar att hennes förstånd och sinnelag, med sällsynta undantag, icke står öfver barnets eller vildens — ingen hållning, irgen tankeföljd, ingen sjelfständighet. Det är icke fallet endast med den råa negressen eller den ouppfostrade pigan, utan äfven med den mest kunniga lady, att hon icke kan lefva utan att till hvad pris som helst komma i besittning af det futtigaste glitter som hon sett någon bekant bära. Då man tänker på, att dessa varelser, som begära politiska rättigheter, tillbringa hela dagen med att fara från den ena boden till den andra, för att få en viss nyance i färgen på en kjortel, att de gifva ut vidunderliga summor för spindelväfvar, som de kalla spetsar, att de inventerat chignoner och koeffyrer, passarde: för en maskeradbal hos Hottentotterna, så blir man rädd för att föreslå deras införande i politiken. Detta tål att tänka på; men månne man ej kan vända om frågan och säga att en stor del fruntimmers fåfänga kommer just deraf, att de ej hafva annat att befatta sig med, och sedan deraf, att karlarne vilja hafva dem till dockor?