Dagens Nyheter – 29 september 1868, sida 3

hvarken deals eller hattens, ja icke ens hoards till skeppning, måste han till sin öfverraskning åter sätta ut till sjös, sedan han erhållit nödiga sjökort, för att uppsöka den i grannskapet af Umeå belägna astageplatsen med samma namn, hafvande således att tillryggalägga ännu omkring 50 mil till destinationsorten. För två år sedan inträffade samma kasus, också med en engelsman, lika litet hemma i den svenska geografien, om ock vidt befaren på hafven. Egendomligheter i Paris, Bland besynnerliga saker, man får se i Paris, äro ett slags små kärror, hvilka mellan fem och sex hvarje morgon stanna ntanför de förniämligare husens och hotellernas bakportar för att köpa qvarlefvorna af den mat, som föregående dag serverats, icke allenast på husböndernas, utan äfven på tjenarnes bord, hvilka öfverlefvor af kockarna i husen försäljas till ett slags månglarea utskickade; desse månglare kallas arlequins, och deras lager i saluhallarne fourneras oupphörligt med pastejer och annat bakverk, som gjort sin debut på de styrandes och andre högt uppsattes bord. Kärrorna iro slutna och kunna igenkännas på ett slags skorstenar på locket, hvilka äro ditsatte för luftvexlingensa skuld. Öfverlefvorna kastas om hvarandra i kärran och betalas efter vigt. Man kan föreställa sig, hnru denna olla podrida skallse ut då den kommer till arlequinst bod. Första arbetet är sorteringen — ett arbete, som medför stora svårigheter, då t. ex. Ostron å la mayonnaise, simmande i Julienne-goppa, skola frigöras från den iäppeltårta, i hvilken de äro inbäddade. De bästa bitarne sorteras, rengöras (2) och upplöggas på talrikar; denna process försiggår i någon för menskliga blickar undangömd vrå, ty dess mysterier äro naturligtvis ej egnade att locka kunder. Omkring tolftiden finna dessa affall från rike mäns bord, eget nog, en strykande afsättning till sådano fattige, hvilka föredraga fint lagad mat framför mera födande och helsosam. Det som icke limpligen kan beredas så, att det förmår locka den menskliga aptiten, säljos till mnt åt favorit-hundar, italienska vindthundar och andra lika arristokratiska fyrfotingar. Benen frånskiljas emellertid noga och säljas till dem som tillverka buljongkakor samt afyttras sedermera af dessa fabrikanter, i urkokt tillstånd, till dem som tillve bensvärta. Arlequins-yrket ör långt ifrån ett bland de sämsta, och många af dem som utöfva det draga sig redan efter en femårig verksamhet tillbaka med en ganska vacker årlig ränta i behållning. Dyra expropriationer. De husegare i Paris, hvilka i följd af prefekten Haussmans omstöpningar måste afstå sina hus, göra derpå i allmänhet mycket goda affärer. Så erhöll baron de Rostang, egare till n:o 72 Rue Reaumrur, 450,060 frank; staden hade erbjudit honom 150,000 frank. Juhen, den vilkände konditorn i hörnet af börsplatsen och fue de la Bourse, fick 280,000 frank för besväret att flytta sina pastejer och bakelser några famnar längre bort. Bankiren Marcuard, 5 Rue Menars, 250,000 frank, och La caisse des depöts e comptes courants 500,000 frank. En juvelerare i samma hus har fått 90,000 frank. Den nya gata, som dessa herrar och många andra hafva att tacka för en ganska vacker och opåräknad tillökning i sin förmögenhet, kommer att kosta oerhördt, men så blir den också en af de ståtligaste, som. någon hufvudstad kan uppvisa; den leder direkt från Börsen till Stora operan, hvilken sednare byggnad på sednare tiden ej till det yttre tyckes drif-. vas med någon synnerlig fart; men förmodligen pågår den inre inredningen med så mycket mera raskhet. TB