medeltidskyrkans läror, hade Gud och himlen blifvit förrisgade, genom att uppfattas ur synpunkten af vår obetydliga verld, och markisen trodde sig drömma,. då han förnam att det verkliga universum icke var blott en föreställning ef poeter. i Han lagade att ban fick ett teleskop, och han trodde — till den grad hade de stora ideerna stigit den förträfflige mannen åt hufvadet — att ban skulle kunna tydligt urskilja invånarne i månen, Han måste afstå från denna förhoppning; men han fortfor likväl alla aftnar att studera den beundransvärda bhinmelska: mekanismen. XL — Nå, men säg mig nu, spränglärde forskare, utropade markisen, under det hans vän af grannlagenhet skyndade sig att äta, ehuru den artige och förekommande värden uppmanade honom att gifva sig god tid, -hvad har ni haft för er i dag? — Ah, jag förstår cr, ni har skrifvit. Tag för all. del vara på hvarenda rad; ty alla innehålla gyllene ord, som skola öfvergå till efterveriden! Göm era papper i det lönnskåp, som jag låtit anbringa i er kammare; det är ju afsedt endast för detta ändamål. Ni skrifver så sällad i mitt rum. Den stumme tecknade att han hade skrifvit uti markisens kabinett, och att hans papper lågo i ett ebenholtsskrin, hvari herr de BoisDore brukade samla dem. Med stor läcthet gjorde sig den stumme förstådd af markisen genom tecken. ; — Det var bra, återtog Bois-Dor6; der äro do i cå mycket bättre förvar, som ingen qvinna någonsin kommer dit. Jag mi:stror visst icke Bellinda; men jag tycker att hon blifvit nästan för mycket gudfruktig, sedan vi fingo hit den