Dagens Nyheter – 28 september 1868, sida 3

under en annan, som var mindre. Derefter öppnade han den ofvan omtalade påsen och framdrog ur den ett elags säckpipa, som vid tiden för vår berättelse var mycket bruklig. Instrumenter af detta slag, som nu låta så illa i musikaliska örop, hade då ett helt annat och vida behagligare ljud. Också hade mäster Jovelin knappt börjat sitt preludium, förrän han fängslade sina åhörares uppmärksamhet; ty han spelade med ovanlig talang; han kunde locka toner, liknande menniskoröstens, ur säckpipan. DAlvimar var kännare, och en skön musik hade på honom det inflytande att hans sorgsenhet blef mindre bitter än vanligt. Han öfverlemnade sig så mycket heldre åt denna tröst, som ban nu funnit den tyste och uppmärksamt lyssnande man, i hvilken han hittills sett ett slags spion, vara en skicklig och oskadlig torkonstnär. Hvad markisen beträffar, tyckte han om både konsten och konstaären, och han lyssnade med syvbar rörelse ti.l den angenäma musiken. DAlvimar uttryckte sin beundran, hvarefter han, emedan supåna nu var slutad, bad om tillåtelse att få draga sig tillbaka till det rum, som var honom tillämnadt. Markisen steg genast upp från bordet, gaf mäster Jovelin tecken att dröja qvar och åt pagen att taga ett ljus. Han ville sjelf följa sin gäst till denne3 sofrum; derefter återkom han, slog sig ned vid bordet, aftog sin hatt, hvilket på den tiden antydde att man villo tillfred3ställa sitt beqvämlighetsbegär och vara ogenerad -— d. v. 8. alldeles motsatsen mot hvad hufvadboradens aftagande i våra dagar innebär — ch han lät servera sig ett slags unsch, bestående af hvitt vin, honing, saffran, yddnejlikor m. m. samt inbjöd herr Jovelia