Dagens Nyheter – 28 september 1868, sida 2

kisen yttrade sig, utbytte en blick af hemligt förstånd. Det tycktez som ville herr de BoisDorå erhålla den okärsdes bifall till allt hvad han sade, eller som önskade han distrahera honom, för att förjaga något hemligt lidande. Visserligen låg härutinnan ingenting som med sköl kunde oroa herr Sciarra. Men kanske hade han icke så rent samvete; ty den s. k. mäster Jovelins hederliga fysionomi, långt ifrån att behaga bonom, försatte horom i en förlä genhet, svår att förklara. Dock sade markisen icke ctt ord eller framställde någon tråga angående orsaken till spanjorens flykt från Paris. Han talade blott om sig sjelf och derigenom bevisade ban att han hade mycken takt; ty herr MAlvimar hade ännu ej synt3 böjd för att meddela honom något förtroende. Den gamle hittade på ämnen att språka om utan att fråga det ringaste. — Ni finner mig bo väl samt ha ett trefligt möblemang och ett godt bord, sade han till honom, allt detta är sannt. Det var redan för flera år sedan (huru många, det aktade han sig för att tala om) jag drog mig tillbaka från verlden, för att hvila mig efter de vedermödor j.g utstod i kriget, under det jag afvaktade de händelser, fom komma skola. Jag får för er öppet bekänna, att jag, sedan konung Henrik dog, icke trifves vid hofvet, icke kan finna något behag i stadslifvet. Jag är ej den som lägger motgången för mycket på hjertat, och jag tager dagen såsom den kommer. Dock, — hvarför skulle jag förtiga det för er? — har jag haft tre stora sorger i mitt lif. Den första erfor jag, då jag förlorade min mor; den aodra, när jag förlorade min yngre bror; den tredje, när min store och gode konung gick till -en annanoch bättre -verld. . Besynnerligt är, min herre, att dessa tro för mig så kära