Dagens Nyheter – 26 september 1868, sida 3

ralitet som en man behöfver? Hör bara hvad Sylvia svarar Galathea: Man kan icke tvifla på att denne herde, hvilken ju är så hederlig, verkligen älskar ! — Fattar ni väl, min herre, djupet af dessa ord? Dessutom får man en ytterligare förklaring genom detta Sylvias tillägg: — Älskaren begär ingenting så mycket som att blitva älskad; för att blifva älskad, måste han göra sig älskvärd, och hvad som gör honom älskvärd är just hvad som gör honom till en hederlig man. — Hvad? Hvad betyder detta? utropade d Alvimar, som väcktes ur sina drömmar genom den lärda herdinnans föredrag, hvilket BoisDorå skrek honom i öronen, för att kunna öfverrösta bullret af vagnen, hvilket nu var så rycket ljudligare, emedan vägen var stenbelagd. — Ja, min herre, jag skall försvara hvad jag säger mot hela verlden! återtog Bois-Dor, utan att märka dAlvimars gäspning; och jag vill till min sista stund upprepa mina ord inför denne gamle skräflare, denne förkättrare af alla högre känslor. — Hvem ? frågade dAlvimar bestört. — Jag talar om min granne de Beuvre, en mycket förträfflig man i öfrigt, det kan jag svära på, men som fått den iden i sitt hufvud att dygden ligger uti teologiska böcker, som han ej läser, just derför att han icke skulle förstå ett ord af hvad de innehålla; jag deremot påstår, att dygden är att söka uti poetiska arbeten, uti vackra tankar, hvilka hvar och en, hur enfaldig han än må vara, kan tillgodogöra sig. Då till exempel den unge Lysidas jåter sig besegras af Olympias dåraktiga kärle DAlvimar föresatte gig nu bestämdt att han