Dagens Nyheter – 26 september 1868, sida 3

Anekdoter, hemtade ur Stockholms-Posten n:o 247 för 1794, men passandt för dagen: Ibland de skil, som förmådde kejsar Theodosius den Store att beskydda den orthodoxa läran om Treenigheten emot arianismen, var följande besynnerliga argument af en teolog: Teodosius hade gifvit sin äldsta son Areadius heder och pamn af Augustus, och satte sig, jemte honom, på en tron, för att emottaga sina undersåtares hyllning. En biskop nalkades tronen; och sedan han med tillbörlig vördnad helsat sin monark, bemötte han den kejserlige ynglingen med samma förtroliga ömhet, som han skulle hafva visat ett barn afringa härkomst. Kejsaren förtröt detta uppförande och befallde att den plumpa presten straxt skulle drifvas ur rummet: men under det vakten höll på att föra honom åt dörren, nyttjade biskopen tillfället att ropa med hög röst: Sådant är det öde, o kejsare! som himmelens konung har beredt åt desse ogudaktige, som vilja synas dyrka Fadren, men vigra att erkänna hans gudomliga Sons jemnlika majestät. — Detta infall verkade på Theodosius, som straxt omfamnade biskopen och sedan blef orthodoxiens ifriga försvarare. — På ett hus i London såg man, för ett par år sedan, en skylt, på hvilken stod att läsa följande: Här upplösas samvetstvifvelsmål, förklaras mörka ställen i bibeln och visas en biväg till landet Canaan; priset för hvar person är en styfver. Detta verkställes hvar afton, när solen gått ner, af C. M. Under-Styrman till det nya Jerusalem.