Man kunde icke egentligon göra sig reda för hvaruti uttrycket: hemskhet låg, men man kände hela sin varelse genomträngas af en iskyla vid åsynen af denna hånfulla och grymma fysionomi.) — Jag har drömt! utbrast Lauriane, i det hon noga betraktade anletsåragen. Här fiones intet som påminner om denne spanjors ögon, panna eller mun. Fåfängt betraktar jag denna bild; någon likhet med honom kan jag ej upptäcka. Ilon tillslöt ögonen för att erinra sig VAlvimar, utan att se porträttet. Hon skådade honom en face; ett förtjusande uttryck af melankoli och stolthet var utbredt öfver hans ansigte. Ilon skådade honom från sidan; minen var något gäckande, han smålog. Men, då detta leende flydde, var det Casar Borgias profil honåtersåg; hona försökte skilja de båda bilderna från hvarandra, men hon kunde det icke: de sammansmälte inför hennes själs öga till en enda. Hoa tillslöt skåpet och fästade sina blickar ) Jag är okunnig om hvad som blifvit af det ifrågavarande porträttet. Jag har sett ett dylikt i den berömde general Pepes ego. Man vet att af Rafacl finnes ett, som är ett mästerverk. På detta är Cesar Borgia nästan lika vacker; åtminstone spåras i hans ansigte ett så fint uttryck och i hans person så mycken elegans, att man i början tvekar, huruvida man skall hata honom. Dock framkallar en noggrannare granskning af bilden verklig fasa. Den högra handen, fin och hvit som en qvinnas, omfattar helt lugnt fästet af en dolk, som sitter i lifbiltet. Sjelfva rörelsen ir på ett så beundransviärdt skickligt sätt angifven, att man på förhand ser hurn stöten skall komma att rigtas ofvanifrån ned i offrets hjerta. Det ligger någonting storartadt i detta porträtt; ty artisten har låtit originalets moraliska fulhet framlysa midt igenom ansigtets förskrickande lugn.