DE RASKA HERRARNE AF BOIS-DORE, Historisk roman af GEORGE SAND. (Öfversättning af PEHR EDVIN STENFELT.) (Forts. fr. föreg. n:r) VII. Som dagen fort nalkades sitt slut och det redan började mörkna, begaf hon sig först till sitt rum för att hemta ett ljus. Rummet låg uti en paviljorg, hvarifrån man genom ett galleri kunde komraa till kapellet. Skåpet, som inneslöt porträttet, öppnade kon häf.igt och betraktade vid Jjusskenet den bild, som hos henne injagat så stor fasa. Taflan var vacker. Cesar och TIucretia Borgia voro samtida med Rafael och Michaöl Angelo, och det ifrågavarande porträttet yar utfördt i Rafaels stil. På hertigens af Valentinoizs ansigte förmärktes ej dessa mörkblåa fläckar och dessa motbjudande blommor, hvarmed vi:sa historieskrifvare påstå att han varit behäftad, ej heller såg man å porträttet dessa af on infernalisk eld lågande ögon, som till och med förskräckte hans siäällskapsbröder och förtrogna vänner, Antingen nu artisten hade velat smickra honom eller han porträtterat honom under den period af Hans lif, då lasten och brottet ännu icke tryckt sin prägel på hans anlete, nogaf hans bild var ej ful. Men den var i alla fall i Lögsta grad obehaglig. Ansigtet var blekt, förfärligt blekt och magert; näsan var skarp och läpparne voro hopknipna. Totalintrycket af denna uppenbarel e förde ovilkorligen åskådarens tanke på en man, hvilkens samtlien anlag för det onda blifvit i; en förundransvärd grad utvecklade. i