Dagens Nyheter – 25 september 1868, sida 1

EIndustriens dvala. Franska finansministern har iFrankrike: officiella tidning kungjort att han icke be talar mer än en half procent ränta å de an visningar på räntekammaren, som han kom mer att utfärda och hvilka blifva ställda dels å 3, dels å5 månaders förfallotid. Det slags lån som franska regeringen upptager på detta — sätt pläga belöpa sig till 41 eller 200 millioner frank. Det är alldeles klart att ministern är förvissad att erhålla dem till en half procents ränta för år; eljest skulle han icke sätta sitt anbud så lågt Följaktligen kan man antaga att detfinnes så mycket kapital som ligger alldeles sysslolöst i Frankrike, medan det väntar på tillfälle att blifva med trygghet användt i någon spekulationseller industriaffär, att dess egare boerna låna ut det åt staten på viss kort til mot en afkastning, som är så godt som ingen och för hvilken en vanlig svensk icke skulle göra sig besväret att gå i statskontoret för att köpa en obligation. När man icke erhåller högre ränta på penningar än !2 procent, måste man ega 2!2 million för att erhålla 12,500 frank i ränta — jemnt upp så mycket som en någorlunda bemedlad borgerlig familj måste betala i hyra för sin våning, sedan hr Haussman ombyggt Paris. Aldrig har i någon tid eller något land räntan sjunkit till en så löjligt låg punkt; och att kapitalister ändock heldre nöja sig med den än de våga sina penningar på handel eller näringar ådagalägger en sådan förlamning i spekulationsandan och ett sådant misstroende till framtiden, att dess like svårligen kan uppletas i den ekonomiska historien. Att hyran för penningar faller är en god sak, när det sker under det att krediten fortfar att vara allmän och god. Men nu är det så, att på samma gång staten erhåller lån till en half procent, betala många näringsidkare 10—20 procent, och somliga kunna icke ens för det priset erhålla förlagskapital. Å andra sidan måste vanpriset å kapitalet inverka menligt på lusten att samla kapital, och när denna lust, som hittills i Frankrike liksom i Tyskland varit ursprunget till den Stora nationalrikedomen, aftager — då blir ock nationen småningom utarmad. Man skall svårligen kunna upptänka något mera slående bevis på oefterrättligheten i det tillstånd som är framkalladt genom de stående ,härarne och monarkernas makt öfver krig och fred, än franska finansministerns ofvannämnda kungörelse.