Dagens Nyheter – 24 september 1868, sida 2

er på att vrida ur dess händer. Den biIrog kraftigt till representationsreformens ;enomförande, icke på grund af en stadgad yfvertygelse om dess nödvändighet, utan lerföre att den utgick från regeringen. Lika itet som dennas första man, anade embetsnännen, hvilken makt de dermed framvesvuro; slutligen hafva nu sällat sig till samma läger en icke obetydlig mängd af de stilla i landet, som i våra riksdagsförhandlingar skåda gryningen till en förnyelse af den så illa utskrikna frihetstidens uppträden och i hela vår samhällsutveckling ett vådligt framrusande på ett starkt lutande plan. Intetdera af dessa elementer är i sig sjelf farligt, och de äro det för närvarande icke ens såsom förenade. Men en icke aflägsen framtid kan bära i sitt sköte konflikter mellan de konservativa, dit, som vi förut visat, regeringen hör, och de liberala, dit folket hör. Under sådana förhållanden kan bilda sig en reaktion. Vi äro icke vänner af att frammana spöken, och, sanningen alt säga, inge de oss icke heller någon fruktan hvarken på ljusa dagen eller i mörkret. Men det skadar aldrig att vara på sin vakt. Och likasom den kloke sjömannen af en eller annan stormfogels uppträdande drager varsel om ett annalkande oväder, så kan man äfven vid den politiska horisonten af vissa förebådanee tecken se, när ett omslag möjligen kan vara att vänta i vinden. Ett sådant tecken är, när skriftställare med anseende, såsom den saf oss omtalade författaren, draga i härnad mot samhällsutvecklingen. Må man ihågkomma, att konseljens främste man, hvilken de facto är premiermierminister så godt som någon, vid ett offentligt tillfälle låtit förstå, att demokratien skall bekämpas tum för tum, och man skall icke kunna göra sig blind för den fara, som äfven från byggmästarens sida kan hota den af honom sjelf uppförda byggnaden. Vi ha derföre velat säga ett ord 1 sinom tid.