Dagens Nyheter – 24 september 1868, sida 2

Mn Mm ÖÖÖ ÖÖ ÖÖÖÖ rr nn 3 i varse Bois-Dor6, som valkades, efter hvad det såg ut, i samma afsigt. Den artige markisen drog sig tillbaka i sin tar. — Det är er rättighet, sade hav. En gäst, sådan som ni, bör ha företräde framför gamla vänner i huset; men ni skall veta uppskatta värdet af den uppoffring jag nu gör. — Ja, svarade dAlvimar, på hvilkens arm Lauriane stödde sig, jag skall verkligen säga att denna er artighet öfvergår alla mina förväntniogar och all den godhet, ni för öfrigt visat mig. — Det är med nöje, återtog Bois-Dor6, som gick till venster om fru de Beouvre, jag märker att ni förstår det fransyska gålanteriet lika bra som hözxstsalig kung Henrik i verlden. — Med er tillåtelse hoppas jag förstå mig på don saken änna bättre, än han. ; — Nå, jag må säga, det var minsann inte itet! — Vi spanjorer ha en annan uppfattning af galanteriet. Vi anse att en trogen kärlek till en enda qvinna är att föredraga framför en fallenhet att kartisera hela det täcka könet. — Ån! verkligen, min bäste grefse... Ärni inte grefve, eller måhända hertig? ... Om förlåtelse, ni är ju grand af Spanien, jag vet det, jag ser det... Ni varmår således för en sådan der evig kärlek, soma man fioner i romanerna? Ni har rätt, man kan, på min ära, icke tänka sig något mera gudomligt! Herr da Beuvre förde Bois-Dor afsides — för att visa honom, jag vet icke hvåd slags nyss planteradt träd — och dAlvimar begag-. nade sig af detta aibrott i samtalet, för att fråga Lauriane, om herr Bois-Dor6 velat drifva gäck med honom. — Visst icke, svarade hon; jag får upplysa. er om, att vår vän markisens älsklingsbok är