Dagens Nyheter – 24 september 1868, sida 1

ICTUS ä alla postkontor; annonser derifrån insändas mer ckholm, tryckt hos Rudolf Wall ORREA RTReARPETTS Honstitutiomela korollarier. II. Att omgärda allt, hvad uti konungens rådkammare sig tilldrager, med en hemlighetsslöja, som endast får lyftas ifall konungen tillåter det eller ock konstitutionsutskottet framträder med fillvitelse om embetsbrott eller dålig embetsutöfning — detta är en af vår förf:s favoritsatser. Besynnerligt! han finner ofta icke nog starka ord att håna och fördöma frihetstiden, och ändå är det denna tids grundsatser, som han till en del vill upptaga. Han vill återinföra denna secretess i afseende på styrelseåtgärderna och deras motiver, som visade sig så förderflig, icke minst derföre, att den okunnighet, hvari folket och dess representanter höllos i dessa hänseenden, gjorde det så mycket lättare för partiledare att åstadkomma alla dessa våldsamma omkastningar i afseende på styrelsepersonal och system, som utgjorde en af den tidens stora lyten. Och hvilken makt vill han icke gifva åt konstitutionsutskottet! Det är icke allenast pröfningsrätten, huruvida ministrarne i alla de ärender, som de haft att behandla, fullgjort sin pligt som sig bör, utan det är ock den uteslutande anmärkningsrätten, som han vill lägga hos konstitutionsutskottets ledamöter, så att detta utskotts (d. v. s. elfva. af dess ledamöters) anmärkning vore bör oundgängliga vilkoret för riksdagens behörighet att upptaga frågan om ministrarnes embetsförvaltniag. Inom sjelfva utskottet skola öfverläggningarne, enligt förf:s mening, kunna till någon del förhemligas derigenom, att utskottets majoritet skall kunna förmena ; minoriteten att låta sina afvikande meninningar komma till riksdagens kännedom. Det är, som man finner, en oerhörd makt, : som förf. å ena sidan lägger i utskottets! hand. Men så söker han också, å den andra, att så mycket mer inskränka den. — Ehuru utskottet vid sin granskning måste i sysselsätta sig med alldeles speciela ärenden, får det likväl icke inför riksdagen redogöra för några sådana mål, vore än de vär-) sta grundlagsbrott dervid begångna, hvilka! röra enskilda personers eller korporationers i rätt. Det får icke underställa sitt omdöme i sin principals, riksdagens, pröfning, eller; låta denna bestämma, huruvida någon regeringshandling är af den beskaffenhet, att? den 107:de S:en bör tillämpas eller ej, utan f det måste inskränka sig till att antingen? föreslå en sådan tillämpning eller ock tiga. f — Och denna 107:de S, den har vår store förf. lyckats så vända och vrida, att någon must eller märg hos den alls icke återstår. Den har, enligt honom, ingenting att göra kf med hvad som redan skett; till grund för dess tillämpning kan icke läggas begångna försummelser eller fel, utan den innebär enKf dast em politiskt preventiv åtgård för framtiden. Utskottet får vid denna S:s tillämpning hvarken uppträda som åklagaremakt eller såsom en opinionsdomstol. I sanning, om det är sådana korollarier, som af den vetenskapliga statsrätten eller den praktiska statsförvaltningen skola komma att dragas till vår grundlags bokstaf, då är F det bäst att så snart som möjligt skrifva X om hela Regeringsformen. Men lyckligtvis är det endast det juridiska hårklyfveriet, som kan komma till så befängda slutsatser. Det finns, Gudilof, mycket sundt förnuft i vår grundlag, om också många af dess be-; stämmelser äfven synas oss föråldrade; och K det finnes också mycket sundt förnuft hos? vår representation. Den sednare skall aldrig tillåta att den förra hårdrages, hvar-; ken för det ena eller andra ändamålet och aldraminst för att tjena några absolutistiska F syften. Man torde undra, hvarföre vi så länge Ki sysselsatt oss med kritiken af satser, som jö hvarken i sig sjelfva eller till sina följder Ei kunna blifva af någon praktisk betydelse. Vi skola säga orsaken. 2 Det lider intet tvifvel att i vårt land finnas en stor mängd personer, som äro missnöjda med vårt närvarande konstitutionela lif. Dit höra: bd de qvarlefvor från det gamla riddarhuset, som alltid varit det nya statsskickets motståndare. Dessa äro väl jemförelsevis icke särdeles många till antalet, men de festa? befinna sig i en inflytelserik och vigtig ställning och många äro medlemmar af representationen; oh större delen af presterskapet. Detta bildar ännu ett stånd, inom hvilket de högre medlemmarne utöfva ett stort intryck, för att icke säga tvång, på de lägre, hvilka åter i sin ordning kunna i hög grad inverka på sina församlingsmedlemmar och i synnerhet på det uppväxande slägtets uppfoi, otran:.-: