betogo horsom gl last att komma sin blifvar.de värd för nära. Efter omfamningen tryckte Bois-Dorå häftigt han3 händer mellsn sina torra med ofautliga ringar beväpnade fingrar. Mea dAlvimar måste framför: allt tänka på sin egen säkerhet, och han märkte på herr Sylvaias hjertliga och beslutsamma ton, att hau verkligen råkat ut för en välvillig och hederlig man. Han beslöt derför att begagna sig af den dubbla: gästfrihet, som man erbjöd horom, och visade sig så till sin fördel, att de bägge ädlingarie, när man steg upp ifrån bordet, voro alldeles förtjusta i hoa m. Helst skulle han sett att han fått hvila sig en stund på maten; men slottsberrn ville nödvändigt taga ett parti schack med honom och sedan måste han spela biljard med Boiz-Dorå. DAlvimar tyckte om spel i allmänhet och var icke likgiltig för en viast af några ecas. Under en hiertlig sinnesstämning förflöto timmarne; ty de sysselsättningar, mean valde, gåfro icke anledning till några samtal, hvarigenom dessa tre personer kunde lära käspa hvarandra. Fra do Beuvre, som straxt cfter måltiden dragit sig tillbaka till sina enskilda rum, visade sig åter klockan fyra, då bon såg, att åtgärder vidtogos på gårdun för gästernas affärd. Hon föreslog dem att promenera en stund i trädgården med henne, innan de reste. (Forts.)