4 IT 1 DE RASKA HERRARAE AT BOTS-BORE, Historisk roman af GECRGE SAND. (Öfversättning af PEur EDVIN STANFELT.) (Forts fr. föreg. n:r) Slutligen blef det fråga om att taga itu med steken; det var då herr de Bois-Dor, under ett fasligt slåends i dörrarne och ett ljudligt tallriksslammer, visade sig, företrädd af en liten, rikt utstyrd betjent, hvilken han kallade sin page, liksom villo han bekräfta eanningen af denna vers: Hvarje markis vill pager ha. Han hade emellertid glömt bort den förordning, enligt hvilken enåast furstar och några andra höga och förnäma kbkerrar ega rätt att hålla sig pager. DAlvimar hade, oaktadt sin vanliga melankoll och den nedslagenhet, hvaraf han utaf särskild avledning för ögonblicket besvärades, all möjlig möda att afbälla sig från att utbrista i skratt vid åsynen a sin blifvande värd. Herr Su:vain de Bois-Dor6 hade varit en bland de ståtligaste män i sina yngre år. Reslig, välväxt, stark och vig, med mörkt hår och ljus by, samt babagliga ögon och vilbildade anletsdrag, kadas han behagat mänga qvinnor, men aldr g to3 någon lyckats uppväcka en varaktig eler häftig passion. Orsaken härtill var att söka i hen: lättsinnighet och derutinnan jatt han väl mycket bushållade med sina egna t känslor. Eo goihet utan all inskränkning, ovanlig redbarket och väsafastbet, en furstlig frikostighet (när ban äavu var rik, ett äkta filosofiskt lugn i morgår gen — alla des ssa förträffliga egenskaper voro ej nog alt göra honom till en pas