Dagens Nyheter – 22 september 1868, sida 3

melse, skulle bära) var af god familj samt på väg att göra lycka. Den förra uppgiften var riktig, men icke den sednare; dock trodde Wilhelm sjelf att han i allo sagt sannt, ty dAlvimar hade för honom dolt sin fattigdom med en fintlighet och omsorg, som endast låta tänka sig hoz3 en högfärdig spanjor. Den första anrättningen serverades mycket långsamt — betjenterna i Berry äro just icke raska af sig — och lika långsamt åts den äfven. Att göra många omständigheter vid nedsväljandet och långa uppehåll mellan intagandet af hvarje munsbit samt att berätta ändlösa historier mellan hvarje rätt, allt detta anses ännu i dag af gammalt folk i Berry höra till den goda tonen. Bönderna nu för tiden gå ännu längre; om man äter med dem, kan man vara säker om att få sitta till bords i tre hela timmar, Vore det ock blott för att förtära litet bröd och ost samt en butelj vin. DAlvimar, hvilken var orolig till sitt lynne, kunde ej, likasom herr de Beuvre, försjunka i detta tillstånd af välbefinnande, som en god måltid oftast förorsakar, utan medan denna högtidligt tuggade, begagnade han tillfället att .språka med hans dotter, som åt fort och litet samt sysselsatte sig mera med sin far och sin gäst än med sig sjelf. Han förvånades öfver att finna så mycken intelligens hos en landtflicka, som, med undantag af en eller ett par resor till Bourges och Nevers, aldrig varit utom sitt gods område. Lauriane hade just icke så särdeles stora kunskaper och måhända skulle hon ej ha kunnat skrifva ett bref, utan att göra sig skyldig till språkfel; men hon tttryckte sig väl, och emedan hon ofta åhört samtal i politiken mellan sin far och de herrar som bodde i grannskapet, kände hon sitt lands historia sedan