Dagens Nyheter – 22 september 1868, sida 3

bära ett skäl för er att gå honom till mötes. Men jag skall emellertid presentera er för honom; det har jag lofvat herr dArs. Då herr de. Beuvre talade om dAlvimars ungdom, delade han en villfarelse, som var gemensam för nästan alla, hvilka sågo spanjoren för första gången. Ehura VAlvimar vid denna tid nalkades fyratiotelet, såg han ut för att ännn ej ha hunnit trettio; och måhända jemförde herr de Beuvre ioom sig gin tillfällige gästs vackra ansigto med Laurianes. Han tänkte nästan beständigt på att finna en man åt sin dotter, en man som var från en annan ort, och som icke skulle fordra ett offentligt afsvärjande af kalvinismen, för att gå in på partiet. Den gamle hedersmannen var okunnig om att Jesuiterna redan herrskade öfverallt, och att Berry var en af de provinser, på hvilka deras missionsverksamhet utöfvat det minsta inflytandet. Han hade äfvenledes ingen aning om att VAtvimar i själ och hjerta var en varm vän af ängqvisitionen. Wilhelm, som ville att hans skyddsling skulle bli bjertligt mottagen, hade väl aktat sig för att framställa honom såsom en ömtålig, ofördragsam katolik. Sjelf hörde han till katolicismens anhängare, men han var tolerant och i likhet med de flesta unga menniskor, trodde han icke så alldeles fullt och fast på de läror han bekände. Också hade han hvarken när han presenterade dAlvimar för herr de Beuvre eller då ban rekommenderade honom hos herr de Bois-Dor6, vidrört den religiösa frågan, hvarvid också ingendera af dessa herrar fästade någon större vigt än han sjelf. Men han hade deremot med några ord låtit herr de Beuvre veta, att herr de Villareal (det var detta namn dAlvimar, enligt öfverenskom