Dagens Nyheter – 22 september 1868, sida 2

heldre gifva mia hand åt den lumpnasto man af min egen bekännelse. V. Några få veckor efter jesuiternas besök på Motte-Seuilly, anlände herr Sciarra dAlvimar dit och presenterade3 af Wilhelm dArs. De mottogoz af far och dotter; herr de BoisDorå var ute på harjagt med horr de Beuvres skogvaktare — en ny otur för Wilhelm, hvilken till följd häraf blef fördröjd timma efter timma och begynte förtvifla om att komma till Bourges den dagen. Sciarra dAlvimar uppträdde på ett sätt, som mycket behegade. De Beuvre, hvilken förstod sig på hofmannalater, icke derför att han varit mycket med i Paris, men för det han besökt de små hofven i landsorten, der man fann lika stolta och fina herrar som blard konungens omgifning, de Beuvre märkte att han hade att göra med en man af verld. Hväd dAlvimar beträffar, öfverraskades han af Laurianes behag och ungdom samt tog henne för att vara en yngre dotter till herr de Beuvre. Också väntade han i hvarje ögonblick att bli preseaterad för den enka, om hvilken herr dArs talat. Det var först efter förloppet af en fjerdedels timma han förstod att detta vackra barn var slottsfrun sjelf. Man åt den tiden middag kl. tio f. m. och Wilhelm, som varit ute i nejden och uppsökt markisen, återkom för att taga af:ked. — Markisen är nu vidtalad, sade han till Sciarra. Han kom nyss tillbaka. Han har lofvat mig att vara er värd och er vän till dess jag återvänder. Jag lemnar er således i godt sällskap, och jag skall göra mitt bästa, för att taga igen den tid jag förlorat.