Dagens Nyheter – 21 september 1868, sida 2

liga värdighet, för att i Frankrike söka sig en hustru och göra lycka. Ludvig XII ville upplösa sitt äktenskap med Johanna, Ludvig XI:s dotter, för att få gifta sig med Anna af Bretagne. Han måste emellertid härtill ha påfvens samtycke, hvilket han utverkade genom att lofva gifva bastarder Cesar Valentinois i förläning och en prinsessas hand. Charlotte dAlbret, vacker, väluppfostrad och renhjertad, blef utsedd till offer. Efter några månaders äktenskap öfvergafs hon och betraktades såsom enka. Hon köpte det otrefliga slottet Motte-Seuilly och slog sig ned derstädes, för att uppfostra sin dotter.) Hennes enda glädje bestod uti att i Bourges besöka Johanna af Valois, hennes olyckskamrat, den förskjutna drottningen, hvilken nu blifvit hertiginna af Berry och såsom sådan var mycket omtyckt samt gjorde mycket godt. Men Johanna afled; och Charlotte, då tjugofyra år gammal, anlade sorgdrägt, som hon sedan beständigt bar, samt lemnade ej slottet, förrän hon fördes till sit; sista hvilorum, hvilket skedde nio år sednare eller år 1514. Hennes döda kropp flyttades till Bourges och jordades bredvid Johannas, för att, ett halft århundrade derefter, blifva uppgräfd, vanhelgad och bränd af kalvinisterna. Ännu någon tid gömdes hennes hjerta i Motte-Seuillys landtliga kapell under en vacker grafvård, som dottren reste till hennes minne. Men intet spår, som erinrade om hennes sorgliga öde, skulle få finnas qvar. År 1793 läto jordbruksarbetarne det hat, hvaraf de voro intagna mot sin husbonde, utbryta öfver hennes ) Louise Borgia, hvilken blef gift första gången med Louis de la Tremouille och andra gången med Philip af Bourbon-Busset.