Dagens Nyheter – 21 september 1868, sida 2

rik och utvämnd till markis, förvånades man deröfver att man icke redan märkt, det han var tapper som ett lejon, oaktadt han såg beskedlig ut, och att han, ehuru hans fasoner voro komiska, hade många kristliga dygder, som man måste sätta värde på. — Ni talar om hans kristliga dygder. Säg mig, är ban äfven måttlig och kysk? — Hvarför sätter ni det i fråga? — Emedan den der damen med krusiga håret, som vi träffade i närheten af hans gods, syutes mig något för ung i förhållande till honom, hvilken ja nu bör vara en till åren kommen man. -— Högt står den som uti ifrågavarande afsesude kan finna sig berättigad fördöma honom, sade Wilhelm småleende. Jag vill visst inte svärja på att vår markis varit känslolös för det täcka könet, jag menar de fruntimmer, som han hada tillfälle att se och beundra vid drottnirg Katharinaz3 hof, men det är länge sedan dess. Jag tror fullt och fast att man skulle kunna förtälja hanz3 kärleksäfventyr för Bellinda, utan att i någon mån stöta eller såra henne!... Men se, nu äro vi framme. Jag behöfver väl ej säga er att sådana samtal, som det vi för tillfället föra; icke väl öfverensstämma med den här i orten rådande tonen. Vår vackra enka, fru de Beurvre, är visst inte hvad man kallar bondblyg; men vid hennes ålder och i hennes ställning... Våra ryttare passerade vindbryggan, som i anseende till det i nejden herrskande lugnet, hela dagar var nedfälld. Utan hinder och utan alla ceremonier kommo d3 således ia på borggården, hvarest de stego af hästarne. — Ett ord! sade Sciarra SAlvimar till Wil helm, då iu presentationens ögonblick nalkäde;; jag ber er, för betjenternas skull, vara